Allergi
Jag måste bara dokumentera detta... Sommaren 2013 är jag i stort sätt helt oberörd av min allergi... Och jag kan knappt förstå att det är sant. Det är som en helt ny värld har öppnat sig. Det jag minns från somrar från förr är, svullna rödspräckta ögon, kliande näsa och bara en grinig carina helt enkelt. Italienresan då jag var 6-7 år där pappa fick gå och bära runt mig för att jag inte orkade varken titta eller vara vaken, ja denna enorma trötthet som infinner sig mellan mitten på juni och mitten på juli varje år. En sjuklig trötthet som gör att man kan sova dygnet runt utan problem, som gör att man får stanna bilen ibland, även om man bara ska åka inom stan, för att man helt enkelt inte orkar hålla upp ögonen. Det här är ju egentligen ingenting för folk men för mig som får avnjuta min första sommar i hela mitt liv är det enormt stort! Det är så mycket som min hjärna är inställd på, att inte gå i gräs, absolut inte sitta på gräset, helst vara inne så mycket som möjligt, helst ta bilen till jobbet även om det bara är 1 km, sitta inne själv och äta frukosten, lunchen eller kvällsmaten medan de andra sitter ute, för att undvika att göra de svullna ögonen helt igensvullna... Ja listan blir lång. Men för första gången har jag plockat blommor på midsommar, haft picknick i gräset i solen, gått igenom högt gräs till sjön... Inte behövt undvika som jag alltid gjort förr. Detta inlägg är endast för mig själv, för att jag ska komma ihåg hur det var och hur det blev. Sommaren 2013. Tack vare vaccinet grasax. Tack!
