Barnvakt!
En liten uppdatering...
Idag vaknade jag till en solig dag, gick upp 6:30 och tog mig en powerwalk med lille Clinton, rundan slutade med att jag gick första biten och sprang sista biten, så skönt att komma igång att springa lite efter frakturer och visdomstnadoperationer...:) Var sedan i skolan mellan 10:15-16:00, sen gick jag ut och sprang igen. den här gången blev det en tur ner till sjön och tillbaka, pausade dock en lååång stund nere vid klipporna i solen, hade bikinin på och hade tänkt ta mitt första dopp faktiskt men såg inte ut att vara en så bra idé vid de hala klippkanterna... så det blev till att sitta och doppa fötterna istället:)
Hemma igen var det skolböckerna som åkte fram och med dem har jag suttit till nu...
Nu är jag värd att få krypa ner i sängen så här tidigt, efter en effektiv dag.
Obs! Klagoinlägg Obs!
Tur i oturen!
Hög på lugnande...
Det här meddelandet skrev jag innan jag skulle in på operationen och ca 20 min efter jag svalt den läskiga "drogen"... "Nu år jag hög på lugnande...:) nervositeten försvann son en avlöning. Snurrar bli i huvudet nu... O somnas ska kille göra på fläcken... Hoppas någon meter mig in sen för jag jan kog inyöte gå sjlv :) haha billig fylla...! Det här med att dra ut tänder är ju ingen match!!:) det fixar skorpan !!! Oj jag känner mig hög som ett hus. Puss"
Haha... Kan verkligen rekommendera lugnande till den som tycker att det är otäckt. Operationen tog 45 min men kändes som 5 min. Efteråt totaldeckade jag i bilen sen sov jag hela kvällen o natten. Ställde klockan då de äckliga, blodiga kuddarna skulle bytas ut, men annars sov jag. Skulle va härligt om man kunde få lite lugnande i små doser under läkningen också:)
Det tråkiga nu är att en ny tid för nästa tand ska bokas in imorn... Suck... Jag bara lääängtar tills jag är helt bra och båda gaddarna är borta!
Ge mig förändring!
Min semester hittills!
Äntligen kan jag också ropa: "SEMESTER!!!"
Jag är inne på min andra dag hittills... och det är sååå skönt! Igår tillbringade jag dagen hos syster och Moa, vi tog en promenad på 6,2 km, på mitten av promenaden stannade vi till på Magasin Malva, en jättemysig inredningsbutik som låg på en gård. När vi kom hem till syrran igen satte vi oss på en filt i trädgården och åt en varsin frukt därefter åkte jag hem till mor och far och gick 5 km till.
Idag hade jag och världens bästa farfar en dag tillsammans. Jag hämtade upp honom 10:30 sedan styrde vi kosan mot Fiskeboda där vi spelade minigolf, och efter att vi slagit i sista bollen i den "låsta burken" tyckte farfar att vi skulle vara lite busiga och öppna den. Så vi gjorde det och så spelade vi ett varv till:) Farfar vann första rundan så det var ju inte mer än rätt att jag skulle en chans till revanch. Sagt och gjort, jag vann andra rundan och vi slutade på en total på 86 p och 87 p där alltså farfarn vann med 1 poäng... Attans... :) Vet inte hur jag ska ta det där... att en 96-åring slår mig i minigolf, men kul hade vi!
Farfar, bör tilläggas att han är från Österåker, tyckte att det var en bra idé att han bjöd på golfen så skulle jag bjuda på lunchen...:) Det gjorde han snyggt, golfen kostade totalt 25 kr...:D Men det var det värt för det var en himla mysig dag.
Efter golfen tog vi lunchen, och när vi nästan var färdiga kom det en man med en svart hund på andra sidan bordet. Han slog sig ner där och jag tyckte att hunden var ruskigt lik min egen hund Clinton... jag satt och spanade ett tag och såg att han var enormt lik på rörelser, kroppsform och på sättet... så jag var helt enkelt tvungen att fråga vad det var för ras då jag anade att det kunde vara en brorsa till vår lille Clinton!
Han sa att hunden var av raserna golden/labbe/leonberger/setter/engelsk springer och skulle bli 6 år nu i september och var köpt ifrån Eva Sköld!
Otroligt!
Så visst var det Clintons brorsa! Helt galet! Det var verkligen en brorsa från samma kull som Clinton som vi stötte på. Vi tyckte det var lustigt allihop att vi stötte på varandra där så jag tog en massa kort på hunden och så pratade vi en lång stund! Sedan gick farfar och jag en sväng och medan farfar pratade med alla möjliga gick jag och funderade på om jag kanske skulle ha tagit mejladressen till dom med Clintons brorsa...
Farfar och jag gick sedan en sväng till hamnen och tittade på båtarna och där träffade vi dom med hunden igen och då var jag tvungen att be om mejladressen. Nu har vi bestämt att vi ska träffas så vi får se hur brorsorna reagerar på varandra!:)
Efter Fiskeboda ville farfar åka vidare till Fagerstugan så vi tog en tur dit också. Där var det fullt med folk, unga som gamla! Där fick vi en rundtur av pappas kusin Sune sedan bjöd dem på fika.
Tanken var att vi i slutet av den här dagen skulle till gravarna och plantera blommor men då vi hade så mycket annat att göra så bestämde vi att åka hem och ta gravarna en annan dag den här veckan.
När jag stannade på gården hemma hos farfar för att lämna av honom sa han "Kommer du imorgon igen?, Den här dagen gjorde vi bra, riktigt bra!"
Så jag hoppas och tror att han blev lika nöjd med dagen som jag blev!
Här kommer lite fina bilder från semestern hittills:
Kvällsmys...
Tjockisen vill inte ligga i vagnen!:)
Vi såg får...
Öppna, fina, fält....
Och kossor...
Moas första besök i en lekpark, fler kommer det att bli, det lovar Moster!
Matchen i full gång...
Den fina lunchen bestod av en grillad med mos... fanns inte mycket att välja på
och till sist, Clintons fina bror!
SMS...
Skickade nyss ett sms till min kollega Micke...
Jag undrade bara om det var ok att jag kompar till kl 10 imorgon...
Detta fick jag till svar:
"Guds frid i sarons tempellunder!
Då skola undertecknad nedteckna en notis gällande detta
faktum i ämbetes sobra kalender så att icke någon skola förundra
sig över frökens bortanvaro. Lev väl och i yttersta
välmåga tills dess att vi åter skola sammanstråla"
Förlåt Micke för att min fråga inte var lika fint skriven...:)
Snälla, snälla... låt mig...
Förstör inte mina planer...
Jag har blivit strutad...
Har förut bara hört talas om "strutmannen" som går och lägger små strutar i folks cykelkorgar... nu har jag råkat för honom...:)
Fem fina strutar fick jag!
Oj, oj, oj... inte blev jag så mycket klokare av det här...
En väntan blev till en längre väntan.... suck....
Men det som väntar på nåt gott....:)
Imorgon...
Imorgon kan jag få beskedet...beskedet som ska bestämma hur min framtid kommer att se ut...kommer jag in, eller kommer jag inte in?
Vad händer om jag kommer in, ska jag förflytta hela mitt liv till en annan stad då?
Och om jag inte kommer in... vart ska jag styra mitt liv då?
Att ett besked kan vara ett så stort vägskäl i ens liv... hitåt...eller ditåt...? Skönt är i af att jag så gott som bestämt mig att OM jag kommer in så ska jag verkligen satsa på det!
Och med handen på hjärtat så måste jag erkänna att det här med att få bo i korridor, att få vara med på nollning och att läsa på universitet alltid har tilltalat mig. Att bli lite "utelämnad" till en helt ny stad... att få lära känna sig själv lite...Jag har alltid varit avundsjuk på folk som berättat om sin studietid och jag har aldrig riktigt varit där. Men jag vill dit. Och jag SKA dit.
För inte kan man väl skjuta på det hur länge som helst? Man ska ju hinna med så mycket mer i sitt liv... och ja, jag vet... "du är bara 25 år, du hinner"... men få in barn, utbildning på ca 3 år och förhoppningsvis hus på 4,5 år... inte så himla enkelt som man skulle kunna tro!:) Och jag vet också att man inte ska planera... men det är svårt att undvika helt...:)
Här sitter man i en ovisshet... imorgon kan det vara en självklarhet...
Någon föds, någon dör...
** Godnatt faster **
.:Moa Linnea:.
På lördagen var jag trött och mådde dåligt till en början, var lite febrig och hade jätteont i halsen, inte konstigt alls efter det kalla fredagskvällen. Men jag kastade i min nån tablett och sedan åte jag och G till Odensbacken. Där skulle syrran som hon så fint sa - "kasta ihop nåt att käka" det slutade med att det blev en supergod påskmiddag som serverades på framsidan ute i solen. När alla magar var mätta så satt jag och klämde lite på systers tjocka mage. Plötsligt kom första värken! Synd om systers men jag hade väldigt roligt åt Jens nervösa miner- de blev även värre när andra värken kom... haha, Susanne försökte förklara att det var ju det här de väntat på i över 9 månader men jens såg ändå inte riktigt redo ut:)
Runt 14-tiden åkte jag vidare till mina föräldrar och G åkte tillbaka till Öret för att jobba. Jag satt ute i solen och försökte krya på mig lite och ladda lite inför lördagskvällen. Vi skulle nämligen dra ihop en reunion, av en slump! Kristin ringde mig... Emelie ringde Lottie och helt plötsligt satt vi alla fyra i Katrineholms sjukhuspark... helt ensamma! Det var så kul att se er tjejer och även om vi inte setts på flera år så kändes det som igår! När vi väl satt i perken och uppdaterade oss så kommer farbror blå...såklart. Vi packade ner våra öl i en påse- som de måste ha sett- men de brydde sig inte om ölen. De undrade om vi sett den berusade kvinnan som kramade lyktstolpar. Det hade vi. Vi visade var hos stod- för hon stod ju såklart kvar i buskarna efter 3 timmar med en lång gren som hon... ja vad sjutton gjorde hon med den....? Poliserna åkte i af vidare och vi kunde fortsätta vår kväll i parken. 21.40 insåg vi att vi skulle komma in gratis på Harrys om vi hann dit innan 22. Jag valde att hoppa upp på Emelies pakethållare och Kristin valde Lotties... jag har lite dåliga erfarenheter av att sitta bakom Lottie så det kändes tryggast att sitta bakom Emelie. I full fart for vi sedan ner över det spöktomma torget och vidare till Harrys... Återigen fick man bli lite nostalgisk. Att åka på Emelies pakethållare i Katrineholm... det har man inte gjort på vääääldigt länge.
Vi trodde att vi skulle känna igen alla på Harrys... men det visade sig att vi varit borta för länge ifrån stan. Vi kände knappt igen nån. Det komiska är att förra året på påsk hoppades vi på att få se Robin Skånberg och han var nog den enda vi kände förra året. I år hoppades vi på Micke Sander... och plötsligt stod Micke Sander vi vårt bord. (Ja... vi hade faktiskt bara killkompisar när vi var yngre...=) - förutom själva gänget då... som bestod av oss:
Jag hade en jättetrevlig kväll tjejer och jag hoppas att Harrys lyckas hållas öppet till nästa påsk då vi borde ses där igen!
Men nu till det faktiskt... ja förlåt girls... men till det allra bästa!
Jag kom hem ca 03.00 på lördagsnatten... lite lagom rund under fötterna, gick och la mig och slocknade på en gång. Kl 6.00 kommer mamma in och lägger sin mobil på min kudde och säger - Titta det blev en Moa!
Jag som fortfarande är rund under fötterna förstår ju inte riktigt... jag tittar på bilden, ler, och lämnar tillbaka den. Mamma går ut och sedan inser jag ju... JAG HAR JU BLIVIT MOSTER! Min kära syster och Jens har äntligen blivit föräldrar! Åhhhh.... jag går upp och ber att få se kortet igen... sedan står jag och bara beundrar. Efter det kan jag ju såklart inte somna om. Jag går istället upp och sätter mig ute på tomten i solen. Vilken dag!
Moa Linnea föddes kl 5.19 24/4, hon var 51 cm ång och vägde 3570 gr.
Nu ville man inget annat än att få se henne, och jag vet inte hur man kan tycka om någon så mycket som man inte ens har träffat.
Bara den dagen kändes som 9 månader för mig. På kvällen kunde jag äntligen sätta mig i bilen och styra mot Odensbacken...
Välkommen Moa Linnea
Du är redan så älskad...
En dag i parken
Först kom "svärföräldrarna" på besök och jag tror att de blev lite småavundsjuka när de såg att vi drack öl och de körde bil...:)
Därefter gick vi bara runt och njöt av vårt nya bostadsområde:
Som vanligt får bilderna tala för sig själva:)
Nästa inlägg kommer såklart handla om min härliga helg, men nu ska jag till jobbet så det får vänta lite!
Nostalgi...
Häromdagen när jag var påväg till en brukare i vår kommunbil så spelades "Mr Jones" på radion... och självklart skruvade jag upp volymen och vrålade med och tänkte tillbaka på gamla goda tider. Den får mig direkt att tänka på Gustaf, Johannes, Kristian, Kristin, Johan, Björsk och Jonas. Det är verkligen VÅR låt som får mig att tänka tillbaka på när man var på "Fredsgatan inn" och satt tillsammans med de bästa vännerna och bokstavligt talat skrek med till den låten... eller varför inte när vi alla samlades under det så kallade "skeppet" hemma hos Kristian...:) Ibland längtar jag tillbaka. Det var inget snack om vem man skulle till när fredagskvällen närmade sig, vi drog alltid ihop något och oftast slutade det med att vi satt där med guran och vrålade med till "Mr Jones" med counting crows. När jag hörde den i bilen i lördags så tog den verkligen mig tillbaka till den tiden. Det pirrade i magen. Skön känsla...:)
Man måste dela med sig...
För första gången på en hel månad hade jag ledigt 2 dagar i rad... o det var så lyxigt! I fredags åkte jag och G ut till Molke och drack lite öl och spelade poker, pappa vann, konstigt nog:) Men Grattis pappa i af...:)
På lördagsmorgonen åt vi en lång frukost, sedan gick jag ut på baksidan och satte mig i solen och bara njöt av ledigheten och det fina vädret. Ute kom sedan pappa med grillen och det bjöds på årets första grillade korv, något extra speciellt är det ju alltid när man grillar för första gången varje år. Sonen sprang med bollen och vi satt i solen, skönare än så kan man inte ha det.
När jag solat färdigt för den dagen så åkte jag en sväng till mormor och morfar och hälsade på och det slog mig hur gamla de har blivit, och hur skruttig min mormor har blivit bara på senaste tiden. Hemskt egentligen att man bara måste acceptera att folk blir äldre och att de själva måste acceptera att de inte längre klarar av det de vill, inte ens klarar de att ta hand om sig själva som de klarat så bra i 80 år tidigare. En dag kommer man att sitta där själv men tittar jag på min superfarfar så är jag inte ett dugg rädd för att blir gammal!=) Bara att hålla tummen att man blir som honom... nog för att jag tvivlar med tanke på mina onda höfter, knän och fötter, men man kan ju alltid hoppas att det kommer nu och så har jag haft mitt när jag sedan blir gammal!
Nog om det... från ålderdomen till födsel, efter besöket hos mormor och morfar var jag nämligen och hälsade på Cia och Henke som är nyblivna föräldrar till lilla Leo. Livet är bra märkligt! Från att hjälpa mormor till toaletten, till att trösta lille Leo på 6 veckor. Han var så liten och go. Det var mysigt att få gosa med lite bebis och man längtade än mer till att bli moster och då man kan mysa lite oftare:)
Efter alla besök åkte mamma och jag och köpte thaimat, och självklart rasade halva Österåker in. Katrineholm säger jag bara... att man aldrig kan gå ur bilen ens 5 minuter innan man stöter på en hel drös med folk man "halvkänner". För det är ju det som är så jobbigt med Katrineholm. Man känner de inte tillräckligt för att säga "hej" till, men man vet ju mycket väl vem/vilka de är och man vet också att de mycket väl vet vem jag är. Nej, tacka vet jag Örebro, här känner man dom man känner och känner inte dom man inte känner.
Hemma igen tittade vi på melodifestivalen, jag vet, skäms nästan att säga det men jag tyckte att bidragen i år var bättre än på många år och jag blir fortfarande full i skratt när jag tänker på att han "Swingfly" flyttade från New York till Stora Mellösa...där kan man snacka skillnad i folkmängd!
På söndagen sen så vaknade jag 7.45 redan, förstår inte varför jag inte kan ta riktiga sovmorgnar längre. Men jag gick upp och tog med mig lillen till skogen sedan käkade jag frukost och därefter åkte jag tillsammans med mamma och Clinton till en stor grusgrop, där det var mer snö kvar än vad vi trodde. Och jag hade himla roligt! Vet nte när jag skrattade så mycket senast... Och jag måste ju såklart dela med mig av det roliga.
Måste ju lägga till också att jag drog upp kameran väldigt sent så tyvärr har ni missat hälften av det roliga:)
Moster... Jag?=)
Ja nu är det inte långt kvar... du är så välkommen lille vän!
Var över hos syster och knäppte lite kort på magen och de två blivande föräldrarna.
(Självklart har jag frågat dem om det var ok att lägga ut bilderna här...:) )
Vi längtar efter dig!
25 år går fort!
Dagen jag fyllde vaknade jag av att Gustaf kom in med en bricka med färskt bröd från bageriet, lite juice, äggröra och ett ljus = frukost på sängen! Så himla gott och så himla mysigt var det, därefter drog han fram ett stort paket och ÄNTLIGEN blev jag ägare till en symaskin!
Senare kom syster med tillhörande sykorg som hon gjort alldeles själv och självklart låg det lite smått och gott i korgen också. Mor och far kom med ett efterlängtat objektiv till min kamera och lite tillbehör till det. Kusinen kom med superfina glas och vi hade allmänt trevligt här hemma:)
Och som om inte det vore nog så fick jag världens överaskning helgen efter. Det började med att G sa åt mig att packa en väska med sånt som jag tyckte att jag kunde behöva och det kunde ju va allt ifrån en bikini till termobrallorna, så den väskan var svårpackad kan jag meddela. Morgonen efter gick G ut med Clinton och helt plötsligt stod syrran och Jens i hallen med en fullpackad påse med frukost. Vi fixade iordning allt och började knapra i oss frukosten sedan tyckte G att det var dags att ta ut Clinton igen, det var ju trots allt 30 minuter sedan han var ute senast. Han tyckte även att Clinton kunde behöva lite mat med sig ut, så han hällde i ett par dl mat i en påse och gick ut... det tog himla lång tid tyckte jag...;) Det mäkliga var ju också att han tappade Clinton i parken, så G kom tillbaka själv, men som tur va hade han ju maten med sig som han la ut till Clinton så att han kunde klara sig själv i parken ett tag...
Sen skulle vi gå...G, jag, syrran och Jens. Till slut hamnade vi vid myrornas vilket gjorde att jag förstod att vi skulle på kryssning. Kul!
På bussen bjöds det på drinkar och annat gott.
Väl framme i Sthlm hoppade vi av bussen och efter drinkarna var jag tvungen att gå på toaletten. När jag sedan kom ut gick vi mot rulltrapporna, och DÄR står ett helt gäng av knäppgökar som tar kort på oss... jag funderar först vad det är som är så konstigt med oss och varför man tar kort inne på en "central". Men så får jag ju se att de där knäppgökarna känner ju jag igen!=) Det var nämligen mamma, pappa, kusinen, hennes 2 barn, Marie och Bengt. Åhhh så roligt det var att alla dom också skulle på samma kryssning;) Tätt därefter kom andra kusinen och hennes sambo, jag blev sååå hilma glad, bästa överraskningen!
Väl inne på båten samlades vi i vår hytt och det tog aldrig slut med överraskningar, för där inne stod en champagneflaska som vi såklart öppnade och delade. Hela det dygnet, från att jag vaknade hemma och sedan kom hem på kvällen dagen efter, var jättetrevlig och jag är så nöjd! Tack snälla alla som följde med!
Som sagt tack alla för en trevlig kväll, hoppas att ni hade lika roligt som jag hade!
.: Gott Nytt 2011! :.
Nyårsafton bjöd ju på både det ena och det andra, jobbade på dagen sedan skulle jag och Gustaf ta oss ut till maxi för att handla det sista till kvällen och för att köpa lite på systemet. Handlingen flöt ju på bra men sen skulle vi som sagt in på systemet. Vi plockade på oss ganska mycket när vi väl var där så vår vagn var halvfull när vi kom till kassan. Jag plockade upp alla flaskor på bandet och framme vid kassan fick jag visa leg. När Gustaf packar i påsarna så frågar han "vilka var det du skulle ha?" vilket ledde till att kassörskan ville se även Gustafs leg. När jag tar upp mitt visa-kort för att betala hör jag Gustaf säga... "Fan, det har jag ju inte med mig". Jag tittar på Gustaf för att se om han skämtar, det gör han inte. Kassörskan tittar på mig och säger "då kan jag tyvärr inte låta er köpa om han inte har legitimationen med sig." Gustaf som då blir sur kastar ner påsen på bandet och går iväg... jag kollar på kassörskan sedan hör jag någon "ropa" från utgången... Säg att det inte är Gustaf, tänker jag... men joho då det är det! Jag slänger bak blicken och där står han och ser sur ut och ropar ända från utgången till tjejen i kassan - "Du då? Har du leg eller? Du ser ju för fan ut som 12!".
Är det min Gustaf...? =S
Åhhhh vad pinsamt det var för mig att stå kvar där, från kön bakom mig hördes fnitter och tjejen i kassan bara tittade på mig. Gustaf försvann ju ut till parkeringen och där står jag med alla flaskor och påsar... och får inte ens betala och gå ut...
"Jag får be om ursäkt för honom", säger jag...sedan börjar jag fundera på vart sjutton han skulle. Vad skulle jag göra med alla varor nu? Skulle han komma tillbaka eller? Jag frågar om jag lite snabbt kan springa ut efter honom för att fråga vad han tänkte göra, om han skulle hem och hämta leg eller om vi skulle lämnna allt...? När jag kom ut på parkeringen ser jag Gustaf hoppa in i bilen en bit bort. Jahapp, tänker jag, här står jag med alla flaskor och en lång kö som står och väntar på mig. Jag ringer lite snabbt till Gustaf, han bestämmer sig för att åka hem och hämta det. Jag går in igen och packar påsarna och sätter mig och väntar, i 50 minuter! Under tiden han är borta sitter kassörskan och ler lite fånigt mot mig och jag skickar ett sms till gustaf och ber honom behärska sig när han kommer tillbaka så jag slipper skämmas ännu mer...:)
När han väl kom tillbaka fick vi betala, och han visade så snällt sitt leg till den nya kassörskan som nu satt där sedan kunde vi äntligen åka... Tack och lov!
Kvällen tillbringades hos vår kusin Maria tillsammans med hennes kille Tord, hennes barn Melinda och Albina, vår andra kusin Nina och hennes sambo Jonas och såklart min syster och hennes Jens och sist men inte minst, Clinton, Wilma och Milton, de tre odågorna...:)
Mycket trevligt avslut på 2010 med lekar och skumpa! Det borde vi göra till en tradition!