Jisses...
Det var längesedan jag hade så mycket att göra på en och samma vecka. Jag kände att jag var tvungen att stanna hemma idag från skolan och kanske imorn också för att hinna med mitt liv. Och hur skulle det förresten vara om man hade lite pengar kvar efter alla räkningar?
Jaja... Fick förresten ett chockerande besked i förrgår, min moster som vi alla trott haft en skada i ryggen hade istället en massa tumörer i ryggen så hon blev akutoperead igår. Har inte hört så mycket om hur operationen gick men jag kan bara hålla tummen för henne.
Något som upptar en stor del av mitt huvud dagligen just nu är avstämningen vi har nästa vecka. Och ja...jag vet, det spelar egentligen ingen större roll men man har ju en press på sig själv som man väljer att ha. Ingen vill ju misslyckas. Men jag tror på att plugga i veckan för att sedan försöka släppa det fredag kväll och lördag för att sedan ta tag i det på riktigt på söndagen igen. Det ska Räkan köra på i af!
Måste ju berätta om min lååånga promenad häromkvällen...
Räk sökte på eniro för att leta upp en bra väg att gå. Efter att hon klätt sin käre fyrbente vän i reflexvästen så traskade de iväg. När de väl kommit fram till vägen där de skulle svänga och skymningen hade tagit vid så inser Räkan att vägen hon valt inte är belyst.
Hon säger högt för sig själv, HELVETE! vilket leder till att Clint tittar bekymrat på henne.
Men, bestämt är bestämt, det var bara att traska in på den mörka vägen som skulle komma att bli ännu mörkare.
Innan de kommit fram till Brickeberg så var det bäcksvart, vilket slutade men att Räk fick lysa med mobilen för att se vart hon skulle sätta ner fötterna!
Det enda hon kunde se i slutet av den vägen var en låååång och otäck tunnel under den vältrafikerade Norrköpingsvägen. Efter någon minuts velande om de skulle gå in i tunneln eller försöka springa över den trafikerade vägen så väljer Räk att springa över.
Med SNABBA steg "mellan bilarna" så är de äntligen framme i Brickeberg, där det finns belysning!!!
Räk andas ut, äntligen kan de tryggt gå hem och duscha de 6 kolsvarta små fossingarna...
Vad görs nu då?
Har ganska nyss kommit in från en promenad med Clinton som började med att hans halsband gick av så vi fick åka och hämta ett gammalt. Har också såklart hunnit med att äta 1 1/2 våffla med sylt och grädde!
Nu sitter Räkan och skriver i sin blogg medan Bengen fixar med sitt 360 som Räk inte tror kommer att fungera igen hur mycket han än försöker... men det säger hon inget om...han kan ju få hållas;)
Jaja... Fick förresten ett chockerande besked i förrgår, min moster som vi alla trott haft en skada i ryggen hade istället en massa tumörer i ryggen så hon blev akutoperead igår. Har inte hört så mycket om hur operationen gick men jag kan bara hålla tummen för henne.
Något som upptar en stor del av mitt huvud dagligen just nu är avstämningen vi har nästa vecka. Och ja...jag vet, det spelar egentligen ingen större roll men man har ju en press på sig själv som man väljer att ha. Ingen vill ju misslyckas. Men jag tror på att plugga i veckan för att sedan försöka släppa det fredag kväll och lördag för att sedan ta tag i det på riktigt på söndagen igen. Det ska Räkan köra på i af!
Måste ju berätta om min lååånga promenad häromkvällen...
Räk sökte på eniro för att leta upp en bra väg att gå. Efter att hon klätt sin käre fyrbente vän i reflexvästen så traskade de iväg. När de väl kommit fram till vägen där de skulle svänga och skymningen hade tagit vid så inser Räkan att vägen hon valt inte är belyst.
Hon säger högt för sig själv, HELVETE! vilket leder till att Clint tittar bekymrat på henne.
Men, bestämt är bestämt, det var bara att traska in på den mörka vägen som skulle komma att bli ännu mörkare.
Innan de kommit fram till Brickeberg så var det bäcksvart, vilket slutade men att Räk fick lysa med mobilen för att se vart hon skulle sätta ner fötterna!
Det enda hon kunde se i slutet av den vägen var en låååång och otäck tunnel under den vältrafikerade Norrköpingsvägen. Efter någon minuts velande om de skulle gå in i tunneln eller försöka springa över den trafikerade vägen så väljer Räk att springa över.
Med SNABBA steg "mellan bilarna" så är de äntligen framme i Brickeberg, där det finns belysning!!!
Räk andas ut, äntligen kan de tryggt gå hem och duscha de 6 kolsvarta små fossingarna...
Vad görs nu då?
Har ganska nyss kommit in från en promenad med Clinton som började med att hans halsband gick av så vi fick åka och hämta ett gammalt. Har också såklart hunnit med att äta 1 1/2 våffla med sylt och grädde!
Nu sitter Räkan och skriver i sin blogg medan Bengen fixar med sitt 360 som Räk inte tror kommer att fungera igen hur mycket han än försöker... men det säger hon inget om...han kan ju få hållas;)
