carinatjuhlin

Jag tänkte berätta lite kort om min underbara helg. På fredagen kom Hanna, Emelinda och Heléne hit. Vi pratade och drack lite gott sedan gick vi ner till Pitchers. Där satt vi och drack öl på uteserveringen- första gången för i år. Såklar var det väldigt gott men det var också vääääldigt kallt vilket förstörde kvällen lite, i af för mig. Men Heléne var ju så varm så hos fick sitta och värma mig... haha och jag fick ha mina svinkalla händer på hennes varma lår....:D undra hur det såg ut! Men vad gör man inte när händerna är så kalla så de nästan går av.

På lördagen var jag trött och mådde dåligt till en början, var lite febrig och hade jätteont i halsen, inte konstigt alls efter det kalla fredagskvällen. Men jag kastade i min nån tablett och sedan åte jag och G till Odensbacken. Där skulle syrran som hon så fint sa - "kasta ihop nåt att käka" det slutade med att det blev en supergod påskmiddag som serverades på framsidan ute i solen. När alla magar var mätta så satt jag och klämde lite på systers tjocka mage. Plötsligt kom första värken! Synd om systers men jag hade väldigt roligt åt Jens nervösa miner- de blev även värre när andra värken kom... haha, Susanne försökte förklara att det var ju det här de väntat på i över 9 månader men jens såg ändå inte riktigt redo ut:)

Runt 14-tiden åkte jag vidare till mina föräldrar och G åkte tillbaka till Öret för att jobba. Jag satt ute i solen och försökte krya på mig lite och ladda lite inför lördagskvällen. Vi skulle nämligen dra ihop en reunion, av en slump! Kristin ringde mig... Emelie ringde Lottie och helt plötsligt satt vi alla fyra i Katrineholms sjukhuspark... helt ensamma! Det var så kul att se er tjejer och även om vi inte setts på flera år så kändes det som igår! När vi väl satt i perken och uppdaterade oss så kommer farbror blå...såklart. Vi packade ner våra öl i en påse- som de måste ha sett- men de brydde sig inte om ölen. De undrade om vi sett den berusade kvinnan som kramade lyktstolpar. Det hade vi. Vi visade var hos stod- för hon stod ju såklart kvar i buskarna efter 3 timmar med en lång gren som hon... ja vad sjutton gjorde hon med den....? Poliserna åkte i af vidare och vi kunde fortsätta vår kväll i parken. 21.40 insåg vi att vi skulle komma in gratis på Harrys om vi hann dit innan 22. Jag valde att hoppa upp på Emelies pakethållare och Kristin valde Lotties... jag har lite dåliga erfarenheter av att sitta bakom Lottie så det kändes tryggast att sitta bakom Emelie. I full fart for vi sedan ner över det spöktomma torget och vidare till Harrys... Återigen fick man bli lite nostalgisk. Att åka på Emelies pakethållare i Katrineholm... det har man inte gjort på vääääldigt länge.

Vi trodde att vi skulle känna igen alla på Harrys... men det visade sig att vi varit borta för länge ifrån stan. Vi kände knappt igen nån. Det komiska är att förra året på påsk hoppades vi på att få se Robin Skånberg och han var nog den enda vi kände förra året. I år hoppades vi på Micke Sander... och plötsligt stod Micke Sander vi vårt bord. (Ja... vi hade faktiskt bara killkompisar när vi var yngre...=) - förutom själva gänget då... som bestod av oss:

 

 

Jag hade en jättetrevlig kväll tjejer och jag hoppas att Harrys lyckas hållas öppet till nästa påsk då vi borde ses där igen!

 

Men nu till det faktiskt... ja förlåt girls... men till det allra bästa!

Jag kom hem ca 03.00 på lördagsnatten... lite lagom rund under fötterna, gick och la mig och slocknade på en gång. Kl 6.00 kommer mamma in och lägger sin mobil på min kudde och säger - Titta det blev en Moa!

Jag som fortfarande är rund under fötterna förstår ju inte riktigt... jag tittar på bilden, ler, och lämnar tillbaka den. Mamma går ut och sedan inser jag ju... JAG HAR JU BLIVIT MOSTER! Min kära syster och Jens har äntligen blivit föräldrar! Åhhhh.... jag går upp och ber att få se kortet igen... sedan står jag och bara beundrar. Efter det kan jag ju såklart inte somna om. Jag går istället upp och sätter mig ute på tomten i solen. Vilken dag!

Moa Linnea föddes kl 5.19 24/4, hon var 51 cm ång och vägde 3570 gr.

Nu ville man inget annat än att få se henne, och jag vet inte hur man kan tycka om någon så mycket som man inte ens har träffat.

Bara den dagen kändes som 9 månader för mig. På kvällen kunde jag äntligen sätta mig i bilen och styra mot Odensbacken...

Välkommen Moa Linnea

Du är redan så älskad...

 

 

Förra måndagen kom äntligen sommarvärmen på riktigt och Gustaf och jag hade tur att vara lediga båda två. För att njuta lite extra av att vi ska få vår första sommar på Villagatan så tog vi såklart en sväng i stadsparken, där blev vi sedan kvar heeela dagen!

Först kom "svärföräldrarna" på besök och jag tror att de blev lite småavundsjuka när de såg att vi drack öl och de körde bil...:)

 

Därefter gick vi bara runt och njöt av vårt nya bostadsområde:

 

 

Som vanligt får bilderna tala för sig själva:)

Nästa inlägg kommer såklart handla om min härliga helg, men nu ska jag till jobbet så det får vänta lite!