Nu är det jul igen, o nu är det jul igen...!
Tisdagen den 9:e november for jag, syster och våra gamla grannar Cia och Maria ner till Ullared. Här skulle shopas!
Det var den inställningen vi alla hade men jag tror bara att Susanne höll den inställningen ända fram till kassorna. Jag landade på totalt 2000 kr och det tyckte jag var ganska bra gjort med tanke på att nästan alla julklappar blev inhandlade där nere. Jag hittade en hel del smått och gott och trodde att det skulle gå på bra mycket mer än så, så jag är nöjd med den dagen och den summan. Susannes vagn var däremot ÖVERFULL med prylar men å andra sidan har ju hon en till att handla till nu så man får väl ha överseende med det:)
Fick en bild häromdagen på lilla pyret i magen och hur många ultraljusbilder man än har sett så var den här på något sätt mycket intressantare att titta på än vad alla andra bilder har varit. Den här lilla, lilla männsikan ska ju jag bli moster till, herregud, va stort! I af för mig:)
Å nyss blev det höst men nu är det redan vinter och snart jul, jag som hade tänkt ta mig en tur till vårdcentralen för att se om jag kan få sprutor för min allergi. "Det tar jag i höst" tänkte jag i somras och nu är det ju för sjutton vinter, så blev det med det.
Vi har hunnit med en resa till London också. Den resan fick Jens i 30årspresent i juli och då kändes det som en halv enighet tills vi skulle åka men nu är vi redan hemma igen. Den resan var hur härlig som helst... vi gick, vi gick och vi gick... hur många mil som helst och fick se hur mycket som helst av london. Och jag sprang runt som en annan nörd och tog kort på alla telefonkiosker till min uppgift i fotokursen. Här är resultatet:
Vår uppgift var att ta kort på en bokstav och vi skulle vara kreativa och det tycker jag att jag har lyckats med, detta är som ni alla kan se bokstaven "i".
Jag tycker ju om att fotografera (som vi nu så fint ska säga) djur också, hittade en massa ekorrar i london som fastnade:
Här får jag verkligen tacka för den snygga posen!
Jag lägger ut lite fler bilder så får återigen bilderna tala för sig själva:
Och som ni ser var det ingen självklarhet att vi alla fick följa med hem...
Vi var i London mellan lördagen och tisdagen och på söndagen skulle killarna, eller ja... alla av det manliga könet...:) gå på fotboll, Chelsea- Sunderland. Vi tjejer, ok kvinnor, skulle gå runt och kika lite mer. Då alla var inställda på att Chelsea skulle vinna gick de alla och slog vad om vem som skulle göra mål och hur många mål de skulle göra. Chelsea skulle ju självklart vinna med tanke på att de inte släppt in ett enda hemmamål på 8 månader, de ligger också först i ligan... så självklart var det ju.
Gustaf som hållt på det här läget i ca 15 år skulle äntligen på se sitt favoritlag vinna, live!
Vi tjejer går runt där i godan ro medan killarna är på matchen, när kvällen kryper på går vi tillbaka mot hotellet och in på puben som ligger alldeles intill...
Vi kastar en blick på tv:n... VA!? 2-0....till SUNDERLAND!??? Det här är ju inte sant!
Åhh.... stackars Gustaf, tänker ja... Vi köper in en varsin öl sedan är vi lika inne i matchen som alla de andra på puben. ett mål.... bara ett mål så de kan få känna känslan av att stå på arenan när de får in ett mål.... och då kommer det! Men... i fel mål... igen!
3-0.... herreguuuud... vi börjar fundera på om vi ska få se Gustaf gråta för första gången...
Matchen slutade 3-0 men när killarna kom in på puben var de glada för det! Vi firade pappa på fars dag och sedan satte vi oss med ytterligare en varsin öl och pratade vidare om matchen...
Jag avslutar londondelen där med att säga att det var en himla bra resa och jag tackar folket för ett gott sällskap!
i tisdags var det dags för att få lite julkänsla, så jag överraskade mamma och bjöd med henne på en blomkurs i Tybble. Där fick vi göra en varsin krans och en liten adventsplantering. Vi hade en himla tur att det var ännu en tjej, som jobbade starkt för teckenspråket här i örebro, som kunde flytande teckenspråk vilket gjorde kvällen ännu trevligare för både mamma och mig. Vi körde teckenspråk hela kvällen igenom vi tre och det var mycket roligt! Det bästa var att hon jobbar med något jättestort projekt, för övrigt tillsammans med min gamlsa klasskompis Ann-charlotte, och nu ville hon att vi skulle ses för att få ut information om boendestöd -som jag jobbar med, till döva. För vi öppnade det här teamet för att inrikta oss på teckenspråkiga, men vi har bara 2 stycken...så det måste vara i informationen det brister så det ska det nu bli ändring på förhoppningsvis!
Att jag aldrig kan fatta mig kort... Här kommer i af bilder från kursen:
Idag hade jag planer på att gå och träna box men Karin svek mig, hon gick ut för att dricka öl istället, så mina planer var att istället gå på medelpasset. Men det sket sig också när jag tittade på klcokan och insåg att jag inte skulle hinna äta lunch, byta om och ta mig bort till friskis på 20 minuter... det får helt enkelt bli en riktig långis ikväll istället. Jag tog därför tag i julpysslandet idag. Satte på lite julmusik och packade upp alla julsaker... men då kommer Gustaf hem och förstör min julkänsla... "Jag stänger av musiken för jag vill se på tennis, åh....suck och pust va mycket saker det är här..." Då tappade jag lite julkänsla kan jag säga... gjorde färdigt det jag skulle i af med lite surputande underläpp...;)
Nu avslutar jag här trots att jag skulle kunna fortsätta att berätta om vår härliga dag med våra kusiner, men det får bli en annan gång!
Nu ska jag ut på min långpromenad i kylan!
Ha en bra första advent så hoppas jag att vi ses på någon julmarknad!
Snö... i oktober...?
Vem är det som har fattat fel? Snön ska ju inte komma förrän i slutet på november-början på december... Huuhhh va kallt det ser ut...
Imorgon bär det av på Kick-off. Vi ska träffas 10.30, börja dagen med ett lite mötet som är välbehövligt, därefter ska vi samåka till Ånnaboda där vi ska gå runt sjön, så vi får hoppas att vädret är med oss imorgon.
I Ånnaboda ska vi fördriva några timmar sedan ska vi hem igen för att hinna fixa oss iordning till kvällen. På kvällen bär det nämligen av mot Askersund. Vi ska lösa en mordgåta och samtidigt avnjuta en 3-rätters. Jag håller tummen för att en stor sol tittar fram under dagen imorgon och att föreställning blir...trivsam=)
Idag skickade jag in 2 av mina bilder till min fotokursledare som ska bedöma dem... ska blir spännande att se om de blir godkända!
Se om jag har någon talang eller om jag ska lägga ner det där...:)
.:En upponervänd värld:.
Självklart vet man ju om att människor försvinner, de går bort, sedan föds det nya. Det är väl det som är livet antar jag, men jag kan ärligt säga att jag inte riktigt har förstått det där med att om en människa försvinner så försvinner den för alltid och ingenting blir som det har varit förut. Och även om det hänt mig nu så förstår jag ändå inte helt att det här människorna aldrig kommer att komma tillbaka, det känns mer...tillfälligt.
Nu menar jag inte med det här inlägget att folk ska tycka synd om mig, jag känner bara att jag vill skriva av mig lite för jag vet ju att det här händer alla, förr eller senare. Dessutom är det alltid bra med en dagbok som man kan gå tillbaka till och se hur livet verkligen kan gå som en bergochdalbana, att när det är som jobbigast kunna gå tillbaka och läsa alla inlägg och faktiskt se att livet har sina ljusa dagar också=)
Första samtalet vi fick var att Birgitta, vår faster, lades in med akut leukumi. Hon behövde nu hitta någon som kunde passa för en benmärgtransplantation. Då pappa har sin Ulcerit Colit är ju inte han den bästa att ta från så de provade min andra faster, Solweig. Dessvärre passade inte hon heller och enligt pappa har de sagt att när de är över 65 år kollar de bara familjemedlemmarna. Om det stämmer eller inte vet man aldrig när det är pappa som har sagt det;)
Hon fick därför en hel massa behandlingar, vissa slog ut hela immunförsvaret. Sedan åkte hon på bältros och lunginflammation vilket gjorde henne riktigt dålig...
En söndagskväll när jag var hos mamma och pappa så ringer telefonen, det är nu farmor som är påväg in med ambulans till akuten då hon har svårt att andas. Hon hade tidigare haft vatten i lungorna och däför haft svårt och andas tidigare men efter att de tömde lungorna på vatten så blev hon bättre och kunde vara hemma hela sommaren men nu var det dags igen. Läkarna som sa att hon var ganska dålig tyckte att vi skulle komma in på kvällen så jag åkte tillsammans med pappa in kl 22.00 på söndagskvällen.
Jag kände knappt igen henne. Hon var grå och var inte alls den farmor man brukar få träffa. Hon var trött men vi fick ändå prata med henne de få gånger hon vaknade till. Imponerande nog kunde hon sitt personnummer då läkarna kom in och väckte henne.
Det som stör mig lite är att när vi gick därifrån så sa vi inte hejdå, vi ville inte väcka henne. Och varför det stör mig är för att det var sista gången jag träffade henne.
Pappa hade blivit inringd till sjukhuset på tisdagskvällen, någon timme efter att hon hade somnat in och på onsdagsmorgonen ringde han till mig för att berätta.
Det var nu verkligheten slog till. Alla i ens närhet kommer inte alltid att finnas, såklart, det vet vi ju...eller?
Nu var det snart dags för begravning, farmor somnade in på kvällen den 10/8 och begravningen skulle inte bli av förrän den 10/9. Det här månaden kändes lång, jag som inte begravt någon så nära förut var nästan nervös hela månaden för hur man skulle reagera. Det värsta var inte heller hur jag skulle reagera utan hur alla i ens närhet skulle reagera. Något som också var jobbigt var att Birgitta, framors dotter, inte fick vara med på sin mammas begravning då hon själv kämpar för sitt eget liv.
Begravningen var jättefin och många tårar föll och efteråt kändes det som en lättnad, nu var det gjort och nu kunde man gå vidare.
Och min högsta önskan nu är att jag ska bli som min farfar när jag blir gammal=)
Han är nu 95 år gammal och kör runt på fyrhjulingen som har köpte för 2 år sedan coh nu när farmor gått bort gör han allt som farmor gjorde. Han bakar paj, han gör sylt och kokar saft. Man behöver inte alls vara rädd för att han inte klarar sig själv att han inte får något i magen för det berättar han så ofta att det duger så bra med lite chokladpudding om inget annat finns hemma:)
Exakt 2 veckor efter farmors begravning är jag återigen hemma hos mina föräldrar. Vi sitter vid middagsbordet då min kusin Maria ringer. Pappa svarar och säger ganska snart att nu hade Christina, vår moster somnat in. Jag kan inte riktigt ta in det. Jag tittar direkt på mamma som står med ryggen mot oss vid spisen och inte har hört vad pappa sa. Hur säger man det här till mamma? Att hennes syster på 63 år nu har somnat in...
Mamma ser direkt när hon vänder sig om och tittar på mig, som för övrigt håller för munnen, att något har hänt. Pappa berättar och mamma börjar gråta. Jag som ännu inte tagit in det kramar om mamma och det tar säkert en halvtimme innan det sjunker in i mitt huvud.
På kvällen åkte vi till Maria och väntade in hennes syster Nina, sedan satt vi där en stund och pratade innan vi gick över till Christinas lägenhet för att säga hejdå.
Allt kändes så fint och naturligt. Christina låg så lugnt och fint i sin säng med lila orkidéblommor i handen och på kudden runt hennes huvud. På bordet bredvid stod ett ljus. Jag gick hand i hand med Susanne fram till hennes säng och smekte hennes kalla kind. Vi var kvar hos Christina en ganska lång stund och stod mest och tittade på henne och försökte förstå. Jag säger som alla andra att det måste ha varit skönt för henne nu att äntligen få ro... men samtidigt, varför skulle hon ens bli sjuk från början och varför just hon?
Nu var det dags för ännu några veckor med en klump i magen innan nästa begravning. Veckorna gick, som alltid, ganska snabbt sedan var det dags.
Hela dagen var så himla fin, solen sken och det var sådär härligt kallt ute. Begravningen höll till i Skogskapellet i Katrineholm och det var en liten och fin cermoni.
Ett brev lästes upp som skulle få följa med ner i kistan o som skrivits till Christina av Maria och Nina och många fina låtar spelades. 3 låtar spelades och sjöngs av Gustaf, Jens och Carin. Det går inte att förklara hur fint det var, inte bara att musiken var så fin men att de som ingår i familjen ställde upp och spelade på Christinas begravning. Hela begravningen kändes så enkel och fin och jag tror att det var precis så som Christina ville ha den.
Livet är så orättvist...
På kvällen efter begravningen ringde telefonen igen, knappt så man vågar svara i telefonen nu för tiden...:)
Nu var det Solweig som ringde för att berätta att Birgitta, som för en tid mitt i allt det här hade blivit friskföklarad, nu hade blivit intagen igen med 40,2 graders feber. Nu tog det verkligen stopp i huvudet... nu var det omöjligt att ta in mer.
Men dagen efter farmors bortgång fick jag en magkänsla... en stark sådan, som sa att min syster är gravid. (Den magkänslan sa även att en kompis till oss ska bli pappa) Ville hela dagen berätta vad jag kände men vågade inte riktigt:) På kvällen när jag kommit hem och stod i duschen var känslan så stark att jag gick ur duschen och skickade ett sms till Susanne " Min magkänsla säger att du har en bebis i magen, kolla upp det!" På en gång ringer hon upp och säger att hon är rädd för mig!=S Det stämde alltså! Jag ska bli moster!!!
(För övrigt fick jag veta att den andra magkänslan jag hade också stämde och att de ska få bebis ungefär samtidigt som min syster och Jens ska få)*lite galet*
Måste ju även berätta om än lite sent att Lova-li kom till världen den 16/9! **Grattis**
Gustaf blev morbror för andra gången!
Så känslorna de här sista månaderna har verkligen gått upp och ner... Bröllop, resa till Riga, Farmors bortgång, Christinas bortgång, fått veta att jag ska bli moster, varit och gratulerat 2 familjer till tillskottet...
Nu tror jag att jag fått skriva av mig lite... lovar och hoppas att nästa inlägg blir ett roligare sådant!
Men jag tror att vardagen rullar på så fort ibland att man inte hinner stanna upp och tänka... tänka på dem man har runt omkring sig och ta vara på dem för de kommer inte alltid att finnas kvar...
Måste bara kasta in en sista bild:
Det är Jens, mormor och Gustaf på fikat efter Christinas begravning...
Hehe... bilden får tala för sig själv...:)
Vad händer???
Vet i af en som kommer att tappa hakan nu när det finns lite ny text här;) Ser dig ändå härifrån Karina;) -och förresten, sitt inte här och häng Karina, inget facebook på jobbet = inget bloggläsande på jobbet så gå och gör något vettigt istället, sätt dig med genomförandeplanerna!;)
Nu ska jag väl kasta iväg strumpan som Clinton, som ligger vid mina fötter, har i munnen... han börjar bli less nu...han har legat så och stirrat på mig i en halvtimme nu och jag vet inte om jag hört sådan djup suck förut!
...och DÄR kom den slående tassen i golvet... nu är det verkligen dags att kila!
Vackraste bröllopet på vackraste Bovallsstrand!
Vår övernattningsstuga:
Här avnjöt vi frukosten:
Området:
Området:
Jo men ja... här skulle jag nog kunna bo och hör och häpna Gustaf vill också bo så här!
Min fina sambo:
Gusafs systers fina familj:
Här kommer självaste brudparet:
Och då var det dags för Gustaf och Bengt att ta ton:
Detta filmades:
Hela familjen samlad:
Nehe, här fanns det visst fler! Nu är hela familjen samlad!
*Schmack*
"Var är den där förbannade moppen då?"
-ord från bruden:)
Varenda kotte som kom in och fick se det här bordet tappade hakan kan jag säga....sååå himla gott!
Havskräftor:
Gustaf får nog jobba upp sig lite för nu har jag vant mig vid den här middagsdukningen.
I väntan på brudparet sitter vi alla på bryggan och njuter av solen:
Dressman... Så fin...:)
Far och dottersnack:
Och så kom äntligen de vi väntat på!
Jois tog sig en röd gubbe:
Bröllopsvalsen som sedan...
...avbröts till nåt helt annat!
*alla klappar händerna*
Därefter tog Jois över dansgolvet:
Självklart fick hon med sig fler, här mormor och morfar:
Gustaf var inte sen han heller:
Här har vi lugnat ner oss lite:
Det var ett himla fint och roligt bröllop och hela helgen gick långt över mina förväntningar!
Nu tycker jag att fler kan gifta sig så jag får gå på bröllop snart igen=)
På bättre humör!
Jag, min syster och hennes Jens skulle fixa lekar till kvällen och när vi insåg att vi skulle behöva ha några fler lekar så hade min syster kommit på en egen lek i hemlighet;)
Hon hade tagit med sig tamponger, tanken var att man skulle sätta 2 tamponger, en i varje kind, och sedan dricka något, förslagsvis öl kvällen till ära. Då hon skulle prova detta tog hon ett glas vatten, först försökte hon få mig och Jens att prova hennes lek men vi tyckte det var bättre att lekledaren fick prova först.
Hon var lite skeptiskt så hon tog bara en tampong i munnen-denna la hon på tungan för övrigt, vi andra skrattade då vi såg bara snöret som hängde ut från hennes läppar. Jag kunde knappt titta utan att må illa. Medan hon står där med bara tampongen i munnen skämtar pappa om att vi skulle behöva åka till akuten om det skulle fastna där och hur skulle vi förklara oss då?=D
Syster tar en klunk vatten och stor blir tampongen såklart. När hon sedan ska dra ut tampongen så får vi andra kväljningar vilket leder till att hon börjar skratta...o sätter i halsen!
Hon andas inte...Vi får panik, jag tar tag runt magen och Jens får inte fram något. Jag undrar om jag ska trycka till runt magen och syster står bara där, andas inte och tårarna rinner på henne...
Snart slutar vi alla andas för då har det gått så pass lång tid men då hostar hon upp lite vatten och säger "ta det lugnt det är ingen fara det är ju bara vatten" -knäppo...=) Kanske bara vatten ja men luft måste man ju ha sa ja...
När hon började andas normalt igen och tampongen låg i slasken insåg vi hur jäkla komiskt det blev...
Tur att lekledaren provade leken innan Lukas på 4 år skulle leka...=)
Kan ju meddela att vi hoppade över den leken...!
(Förövrigt bär jag på en hemlis som jag snart vill kläcka!)
S.T.R.E.S.S...
Jag kan helt ärligt säga att det här är första timmen sedan början på augusti som jag hinner sätta mig ner i nån timme... under tiden jag tvättar kan ju tilläggas... Jag har aldrig varit med om att det har varit så mycket HELA TIDEN!
Folk är sjuka, bilen går sönder, bogsera bilen, hämta tillbaka bilen, sälja bilen, hitta kläder till bröllop, klippa mamma, klippa pappa, klippa farfar, klippa mormor, klippa gustaf, klippa mig själv, folk går bort, hitta kläder till begravning, bearbeta sorg mitt i allt, hitta hundvakt, fixa kräftskiva, ha kräftskiva, städa efter kräftskiva, ny vecka, leta ny bil, hitta bil - helst innan helgen så vi kan ta oss till västkusten, hinna lämna tillbaka en lånad bil-hest så fort som möjligt, lägga golv i lägenheten... behöver jag fortsätta?
Kan säga att mitt humör inte är på topp, har ont i magen dygnet runt... Hur ska jag hinna allt?
Så det ser ut som "hej kom och hjäp mig" i lägenheten just nu...
Känner bara att jag kanske skulle lägga mig ner och låta allt lösa sig själv för min hjärna orkar inte tänka och planera mer just nu... jag vill ha semester!!!
Nu måste jag ta tvätten...
Här kommer lite sena bilder från vår midsommar
Tidigt på dagen tog vi ett svalkande dopp vid vår "hemliga" sjö...;)
Pappan i huset tog sig en svalkande öl istället för ett dopp
Vem kan klaga på kontakten?
När vi anlände till Sandra och Danne var de redan i full gång, det åts jordgubbstårta, dansades runt stången och alla var glada:)
...speciellt när det dansades runt stången:)
Ebba hade också bra fart i sina små ben!
Meja däremot tog det lite lugnare med flaskan
Ebba hittade allt möjligt roligt att leka med, där kan man verkligen snacka om att roa sig själv!
Sedan blev det såklart lekar även för oss vuxna, Äntligen!=)
Här skulle det sugas ärtor med sugrör som man skulle förflytta mellan 2 skålar, avståndet mellan skålarna ser inte så långt ut på kortet men tänk er själva att suga in och hålla andan samtidigt som du ska springa mellan skålarna så fort du kan, då känns genast avståndet mycket längre!
Sandra var en jäkel på det där!
Här fick man sedan vila en stund i skuggan och släcka törsten
Självklar gäst som också behövde vila ibland
I skuggan fanns det också en godiskål som barnen kunde roa sig med:)
Sedan var det dags att leta kompis, Clinton fick nog leta länge för att hitta den lille!
"Jag ska lära dig allt jag kan!"
Sedan var det dags för mat för dom mindre
(det vankades läggdags men det visste dom inte om själva och tur var väl det) 
Tack Sandra, Danne och alla andra som gjorde vår midsommar till en superhärlig dag/kväll, hoppas vi kör en repris nästa år igen!
På kryssning, bilderna får bilda orden...
Alla drar sig till skuggan för att vänta på bussen... Het dag!
En förväntansfull Alva-Jo
Bus, lek och mys med far sin
"Svärföräldrarna" är på plats=)
Vi med...:)
Hanna och en liten Lova-li (ligger tryggt inne i magen)
Väntar på påstigning på båten, vi andra tog varsin öl och Jois valde Cola att släcka törsten med
Äntligen på båten, här i matsalen
Jois fick sin svalkande glass
Ute på däck i kvällssolen, Marie hittade sin plats (se skylten);)
Gustaf och jag sprang ut på däck innan slen hann gå ner, hoppas inte att de andra missade den fina solnedgången!
Här njöt vi, minst sagt...
Dag 2, dags att pressa lite i solen
Lite lek finns alltid plats för
Glad liten Jois!
Far och dotter:)
Tack Marie och Bengt för en kanonhärlig resa!
Klick, klick... man kanske skulle sadla om och bli fotograf?
Nitlott... Och tar mig en öl, bara för att jag kan!
Men jag har i af fått ett fast jobb nu, kan ni fatta, FAST jobb, det är mitt eget jobb, jag har ansvar! Dessutom är det ett fast jobb på ett ställe som ska öppna i september och jag är sååå glad för jag får vara med från början, jag behöver inte längre höra "såhär gör vi, för så har vi gjort i 15 år och så tänker vi fortsätta att göra". Jag får vara med och planera!*Äntliiiigen!*
Jag sitter redan nu och drömmer mig bort till hus, nu när man kan ta lån...;) ett billigt lite rart hus skulle jag vilja ha... det vore väl festligt ( ;) ) men Gustaf och jag är ju lite delade där. Jag kan tänka mig att bo...ja i skogen rent ut sagt:) Men bara nu... tills man hittar sitt riktiga stora hus som man vill leva i i många år. Men nu kan jag tänka mig ett liiitet rart hur som man kan renovera och förhoppningsvis tjäna lite pengar på när man säljer det igen sen, och förstås bo billigt där under tiden man bor där. Men så tänker inte Gustaf, han tänker: "ska man behöva ha kikare för att se till grannen?" och då får man ju inte tag på några billiga hus...:) Så vi får väl se vart det här slutar...: Vi blir nog kvar i Brickehill så vi i af har nära till både skog och stan och jag får ha kvar min KÄRA uteplats!
Jag bestämde mig som sagt för att bara vara hemma ikväll och det var definitivt rätt beslut. Har inte haft en sån här dag på huuur länge som helst. En dag då man bara kan vara, inga måsten, det enda jag gör är att tvätta 3 maskiner denna dag. Men det är inte för att jag måste utan för att jag lika gärna kunde göra det när jag inte hade några andra måsten. Så himla skönt, att gå en lång skogspromenad och veta att man skulle kunna vara ute hur länge som helst för att det ändå inte finns några måsten den här dagen. Tog mig en liten öl såhär på kvällskvisten också, bara för att jag kan och inte har några måsten!:)
Är ensam människovarelse här i molkehuset, bara lille Clinton som tassar efter mig som en liten svans, men det gillar jag, han får gärna gå på mig om han så vill. Det var längesen jag fick bara va och va ensam ett tag, det tror jag alla behöver...
Läste att grabsen har fotbollsdebut här borta på planen... blev ju faktiskt lite sugen att sätta mig på cykeln för att åka bort och kika lite, men det innebär att jag måste duscha och byta om.... och nej, inga måsten idag = ingen match för mig.
Bara va........ =)
Erbjudanden hit och erbjudanden dit
Igår kände jag mig duktig måste jag säga. Gick på mitt arbetspass kl 15.30 i måndags jobbade 24,5 timmar fram till 16.00 på tisdagen, dagen avslutades dessutom med ett personalmöte på 3 timmar. Klockan 16 kastade jag mig snabbt in i bilen för att köra till N'joy och hoppades på at det skulle finnas en parkering ledig till mig och att jag skulle stöta på någon rolig på N'joy. Valde pumpen som jag verkligen behöver och gillar skarpt! Men inte en kotte som jag kände ju! Var va ni?!=( Det var inte alls lika roligt att köra helt själv, utan någon med mig på golvet eller utan Linda på scen... Nästa gång ska jag kolla upp om det är fler som ska med!
När jag väl va hemma tog jag mig lite mat sedan gick jag en rask promenad. När jag sedan hade kommit hem och duschat var jag helt slut... inte bara för att jag hade gjort mycket utan också för alla beslut som snurrar runt i mitt huvud. Säg åt mig hur jag ska göra med allt, någon!!!
Nu har jag precis kommit hem från hundgården där jag hittade hela 3 tennibollar som Clinton blev störtförälskad i, speciellt i den rosa enligt mig;)
Tog mig också en titt på kontot för att se min kommande lön, gjorde dagen lite roligare kan jag säga:)
Nu ska jag laga mig lite käk sen ska jag till jobbet igen.
Herregud, Anna Vann! Fest för hela slanten!
I lördags samlades vi självklart för att se melodifestivalen där vår kära Anna skulle sjunga. Lilla Anna, och så går hon och vinner! Nu blir man ju lagom sugen på att följa med Johannes och Emma till Oslo...:) Här kommer lite bilder från kvällen:
Kvällen började lugnt med lite pizzabakning och vin, godiset som köptes blev uppätet under pizzabakningen så det blev inget kvällsgodis...:)
Nu har själva festivalen dragit igång och alla sitter laddade med sina telefoner för att kunna rösta på nummer 9
Hehe Johannes då... typiskt honom, vi andra sitter och spänner oss och är nog lika nervösa för Anna som hon själv var vid den här tidpunkten men Johannes är kolugn...
Men nu börjar nog även Johannes att trippa på tå för syrran sin...
Nu var det bara att hålla tummarna...
Sen jäääääklar tog hon hem det!!!
Wohooo! Tänk om melodifestiveln kunde vara lika rolig att titta på varje år!
Skål för vinsten!
Hehe, sist men absolut inte minst... segerpussen!:) Nu var det skumpa för hela slanten!
Tack mina vänner för en underbar kväll! Det gjorde absolut inget att grannen kom och klagade på ljudnivån, att köket såg ut som ett slagfält, att jag var trött som jag vet inte vad när jag skulle upp och jobba, för jag hade sååååå trevligt!=)
För övrigt vill jag tillägga att jag gick iväg för att handla på jobbet idag, gick iväg med 3 plånböcker och kom tillbaka med 4 plånböcker. Så efter jobbet tog jag min lilla bil och åkte hem till tant Ebba Linnea som plånboken tillhörde och hon blev så tacksam!
Ibland känner man att man får god karma;)
Äntligen en ledig dag!
Åh imorn är jag äntligen ledig en dag!!! Ska passa på att åka till Njoy, Linda tipsade mig om hennes spinningpass kl 12 så det står med på mitt schema nu.
Imorn börjar också mitt 100%-schema, sååå skönt med fasta tider och en månadslön för en gångs skull och ännu bättre är att mitt schema börjar med en ledig dag=)
För övrigt rullar livet på, tycker det rullar på lite väl fort ibland, man hinner inte riktigt med. Jag har inte mycket mer att säga idag faktiskt, kände bara att det var dags för en uppdatering:)
Längtar till våren gör jag ju förstås som säkert många andra...
Nu ska jag ta mig en långis i blaskvädret sen ska jag slå mig ner med lite vin och nåt gott i soffan och bara njuta av min ledighet:)
Skulle vilja men hinner ju inte...
Vaknade ganska skapligt idag och tog tag i de sista sakerna som var kvar i kartongerna från flytten, ni vet det där sista, som man egentligen inte vill ha kvar men som man inte heller kan kasta. Det där som egentligen inte borde packas upp för man att känner att man är nöjd med de saker som redan är uppackade och man vill inte ha fler saker, de sakerna packade jag upp idag:)
Måste ju säga att det faktiskt är skönt när man fått ordning på allt och gått igenom precis allt! Det behövdes verkligen, ja för bövelen vad man kan samla på sig saker under 24 år=)
För övrigt så längta jag till nästa helg, då ska syster, jag och kusin Maria fara till Stockholm, till kusin Nina och ha tjejmys, det var bar längesen vi sågs vi fyra och jag tror vi har en hel del att prata om:) Hoppas också på att hitta lite smått och gott att köpa i storstan! Önskar bara att man hade fått sin lön lite tidigare, den skulle sitta fint innan helgen men man kan ju inte få allt.
Renoverade min blogg lite också när jag ändå var igång och städade, nu känns den mer "vårig" och det tycker jag passar bra för nu är jag bra less på den här snön...
Hade en underbar födelsedag!
Ja, jag som inte tyckt att födelsedagar har varit så speciella förr fick verkligen en kanonfödelsedag igår! Fick ju som sagt ett brev, det var från syster men en heldagsplanering för min födelsedag=)
Kl 8 på morgonen kom syster hit med nybakat bröd, smaskens! Efter frukosten gick vi ut med Clinton sedan tog vi bussen ner på stan. Enligt planeringen skulle vi kl 11 köra ett pumppass på Njoy!!*=)* och för att få ännu en överraskning på min dag så var det Linda som höll i passet o hon är kanonduktig så jag blev glad!
Efter passet bastade vi och därefter gick vi till Njuta där jag blev bjuden på en god lunch. Efter den långa lunchen tog vi bussen hem igen, gick ut i skogen med lillen och väntade sedan på Gustaf som skulle komma ifrån jobbet så att vi kunde ta bilen ut till Marieberg. Medan vi väntade bjöd jag på mina nybakade brownies och kaffe. När bilen och Gustaf kom hem fick jag 2 presenter av G. Ett presentkort och en likör!*oväntat men gott!* Vi satte oss sedan i bilen och åkte till Marieberg där jag hittade massor att shoppa! Blev så glad att jag hittade så mycket för en gångs skull!
Från M-berg var vi färdiga vid 20 så då ringde vi och beställde en pizza som vi hämtade upp på vägen hem och delade och sen sprang vi in på en mack och köpte lite godis.
Väl hemma satte vi oss trötta pch hungriga och öppnade en varsin öl, käkade pizzan och smakade på likören och en och annan godisbit;)
När vi kände oss nöjda var det dags för mig att få pedikyr från syster, Sååååå skönt!
Kvällen slutade runt 00.00 och så var jag såååå himla nöjd och glad efter en sådan underbar dag!
Idag åkte jag ner och körde lite afro igen, stötte på både Linda och Josefin som jag inte sett på en hel evighet! Hoppas att jag stöter på dom fler ggr!
Nu ska jag planera min lördag!
Skaka-skaka rumpaaaa
Men det var nåt som inte ville att jag skulle få träna på Njoy, första gången jag bokade provträning så fick jag hoppa in och jobba istället. Andra försöket slutade med magsjuka hemma vid toan och igår satt jag och väntade på att börja packa mina kläder men tänkte att det var lugnt eftersom jag visste var jag hade alla saker. Men! När jag har 10 minuter på mig att byta om och packa så visar det sig att jag inte hittar provträningskupongerna...
När Jag till sist bestämde mig för att sluta leta och istället ta med min plånkan för att betala min provträning så hittar jag inte den heller! Då var det inte långt ifrån irritationstårar vill jag lova! Jag skickar ett sms till Heléne som säger att jag kan chansa och åka dit i af. Jag skiter i både plånbok och kuponger och går till bilen och dääär ligger min plånbok så fint i framsätet! Tur att ingen tagit den under natten, det tackar jag för!
När jag väl dragit igång bilen ser jag att jag ska hinna ner till Heléne på endast 10 minuter vilket är helt omöjligt men jag gasar på allt vad jag kan UTAN att dra över begränsningarna. Jag tar en genväg och hamnar bakom en tant som kör i 15 km/h.... Snacka om att jag var less men det var bara att hålla tummen att man skulle hinna ändå. Väl framme finns det ingen parkering, jag blir galen och tänker nästan åka hem igen... MEN DÅ PLÖTLIGT HÄNDER DET! Den kanonfina grå bilen backar ut och ger mig en ledig plats i sista sekund och jag rusar in på Njoy och möter en kissnödig Heléne.
Men tack för att jag fick köra passet till sist!
Imorse vaknade jag tidigt på grund av min dåliga säng som gör att man får så ont i ryggen att man inte kan sova längre. Jag gick upp och tog en långpromenad och innan jag klev innanför dörren så hämtade jag posten. Jag hade fått ett hemligt brev...:)
Jag sparade lite på det och gick och funderade länge och väl på vad det kunde vara för brev...
På kuvertet stod det "Till Carina!"
Vad som var i får ni veta en annan gång;)
Jajemen!
Fick i af mars månad men sen kanske man kan hoppas på att det förlängs eller nåt...*håller tummen*
Längtar verkligen efter ett schema är ganska trött på att bli inringd en timme innan man ska börja jobba, men vad gör man inte för pengarnas skull?=)
Gustaf har också jobb på g så det verkar lösa sig det här med ju!
För övrigt mår jag inte toppen direkt... Gick hem från jobbet igår kl 20 och skulle jobba dagen och natten idag men då sa kroppen ifrån. Var hemma 20.05 och mådde toppen, tog min lilla fyrbenta vän till hundgården en sväng och 20.30 började magen rummla som aldrig förr... på vägen hem stod jag och hulkade vid ett staket (folk måste trott att jag var full). Väl hemma mådde jag skit, senare på natten drog det igång på rikitgt och jag kräktes för första gången i vuxna år. Trodde jag skulle dö ju! Mådde man så dåligt när man var barn och magsjuk också? Jag låg på badrumsmatten och livet passerade i revy...
Aldrig har jag väl varit så sjuk.... eller har jag?
Hemlis...;)
Det är så att jag kanske ska få nåt, en bra sak som jag blir glad av, tror jag...:) Men det är mycker om och men känner jag, vet ju hur jag ska göra till att börja med men sen... *kliar mig i huvudet* sen ja... frågan kvarstår... vet inte hur det blir om jag bestämmer mig för det, men jag hoppas på det bästa. Man måste ju chansa ibland;)
Tänk på den du! :P
Vart tar tiden vägen??
Det känns i af helt galet att sitta i kalla Sverige nu igen och vi saknar allt som har med Lanta att göra... vi hör ju hemma där....:( Tänk dig att gå upp på morgonen, inte känna stress eller måsten, ringa Anna och Stefan Maria, Maria, Jenny och ja....alla o planera er dag. Bestämma vid vilken strand du vill äta din frukost. Ta moppen ner och bara se ut över havet och äta den godaste frukosten och bara njuta. Därefter dra av sig kläderna och på med en bikini, jobba lite på brännan, ta en massage, gå en sväng till skolan för att skicka in lite uppgifter, knacka på hos grannen Pelle, som öppnar nyvaket, och fråga om han vill träffas med nära och kära på stranden på kvällen, spela lite beachvolley och ta en o annan kall öl, o ja....leva livet=) Det är så våra dagar har sett ut mellan september och december.
Saknar framförallt alla goa och glada människor vi träffat där nere, utan er hade vår resa inte varit vad den blev!
Nu sitter vi i af här, i verkligenheten och letar jobb. För att få veta att man lever här hemma också så gick jag och mor min på SPA häromdagen. 1,5timmars ansiktsbehandling, o det var verkligen inte helt fel det heller vill jag lova=)
Har fått en hel del jobb också och förhoppningsvis ev ett vikariat!*håller tummen*
Sonen är glad att vi är hemma igen och berättar med sina 7 nya kilo på kroppen att han haft det toppen hos mormor och morfar under tiden vi varit borta:)
Jag är på g för att skaffa ett kort på Njoy äntligen och letar en bra dag för provträning mitt i all handledning, prov, vikariejobb och mattepluggande. Hade bokat morgondagen för att gå på afro och hade längtat hela veckan men så får man jobb precis då...=( så det är bara ringa för att boka till nästa pass som är fredag kl 12. Hoppas det är fler som tänker gå då!
Nu väntar jag syster och hennes sambo som ska få sig en varsin varm kopp te efter sin Indienresa.
Tänd ljusen, släck lamporna och fram med kopparna!
